Jag skickade precis ett mejl till Lidls kundservice, men jag kände för att publicera det här också:

"Hej,

jag ska ger er ett tips på hur man kan förbättra omsättningen.

HA PERSONAL I KASSAN!

Jag var precis i butiken i Borås för att köpa en påse snacks till kvällens film. Jag går till kassan för att betala den, men ingen av kassorna är bemannad.
Jag ställer mig och väntar vid den kassa som är mest trolig att den ska vara öppen.
Jag väntar, och väntar, och väntar. I samband med det tredje väntar hade jag väntat i drygt två minuter.
Jag börjar fundera över vilka alternativ jag har:

1) Lägga jämna pengar på rullbandet. Det hade varit en bra lösning om jag haft jämna pengar. Att lämna dricks var inget jag kände för.
2) Ta med mig påsen utan att betala för den. Jag kan inte påstå att jag inte var sugen, men att snatta är likväl fel så det alternativet gick också bort.
3) Vänta tills det kommer någon som vill ta betalt för min påse. Ja, det skulle jag ha kunnat göra, men som kund förväntar jag mig att det ska finnas någon i, eller i närheten av, kassan. Nu såg jag inte någon någonstans. Jag kan förstå om kassapersonalen har en del annat att göra i samband med stängning. Däremot har jag ingen som helst förståelse om det innebär att kassalinjen inte ses över på mer än två minuter. Vem vet hur länge kassan hade varit obemannad innan jag gick och ställde mig vid den.
4) Ge upp och gå hem.

Jag valde alternativ 4. Jag gick hem och blev därmed en missnöjd icke-kund. Inte därför att jag ville bli icke-kund utan därför att det inte fanns någon personal som lät mig bli kund."

Det pornografiska träsket är en bok om vad som var fel med 1950-talets samhälle. Författaren till boken, Axel Gustafsson, var pastor och tillika ledamot i riksdagen (för Folkpartiet). 1954 tycktes han ha fått nog av det pornografiska träsket i samhället då dessa tryckalster hade "blivit en pöl, som svämmar över alla bräddar, en pöl, där uselhetens strömmar flyter ihop och tömmer ut sitt vidriga vatten".

Boken var faktiskt mer intressant än vad jag hade förväntat mig. Han skildrar bland annat två händelser som jag inte trodde existerade på den tiden. Den ena händelsen utspelare sig 1953 och handlar om 17 15-18-åriga pojkar och 6 13-14-åriga flickor. Pojkarna hade bjudit dem på resor på sina motorcyklar och som betalning för detta hade flickorna sedan fått betala för resorna "in natura".
Den andra händelsen utspelar sig samma år(?) och där är det 11 18-20-åriga pojkar som våldtagit en 15-årig flicka.

Detta var inte så roligt, men vad som är roligt med boken är den research Gustafsson ägnat sig åt. Jag kan se honom framför mig där han läser tidning efter tidning för att ha så många exempel som möjligt på vad han betraktar vara "perversiteter"; bdsm, homosexualitet, unga kvinnor, äldre kvinnor. Vad har inte Gustafsson gjort idogt researcharbete om?

"[en namngiven författare, min anm.] tycker att det hela ju rör sig om bara oskyldiga alster - bilder av nakna flickor, ytterst enkla "noveller om otukt enligt naturen" etc. Den värsta följd sådant kan få är en ökning i onanifrekvensen, och vad är det för ont i det? frågar han.
Man märker här hur alla kristna och folkmoraliska värden kastar överbord. Det är rena bordellmoralen, som försvaras, ty pornografin är exponenten för denna moral."

Boken är inte heller så hopplöst förlegad att det blir ren nöjesläsning. Sågningen av porrnoveller är fullt gångbar även idag; dvs. att två främlingar träffar varandra, de har sex, de skiljs åt, de ses inte igen. Detta menar han är en "snusk och larv", samt att det är en "idiotisk och förnedrande bild" och att "ingenting sådant förekommer i verkligheten". Problemet är väl kanske hans analys till varför det inte inträffar i verkligheten; "sexuella handlingar, har, liksom alla andra mänskliga handlingar, sina konsekvenser - för alla utom de djuriskt obekymrade". Jag skulle inte bli det minsta förvånad om ECPAT släppt ett dylikt alster för det är väl ungefär deras värderingar sida upp och sida ner.

Axel Gustafsson kommer även med ett intressant uppslag om hur man ska kunna höja tidningarnas standard; han ansåg att man skulle låta ungdomsrörelser, exempelvis idrottsklubbar, granska tidningarna och publicera resultaten skulle det troligen tvinga tidningarna att höja sin standard. För att översätta till Internet-åldern låter det ungefär som att låta ungdomar leta snusk på nätet och skapa länksidor för att man ska kunna undvika snusket, eller något i den stilen . . .

Gustafsson avslutar sin bok med följande citat: "Om likaså de stora dagstidningarna ställde försäljare inför ultimatum: Antingen våra tidningar - och bort med smutsalstren eller dem och vi drar in eder försäljningsrätt för våra. Då skulle man nog få se, att vägar finns, om man bara vill beträda dem."

Nu vet jag förvisso inte vad dagstidningarna kämpade för i mitten av 1950-talet, men jag ställer mig aningen skeptisk till om det verkligen var censur.

I dagens BT var det en rätt intressant artikel om Cdon och tv-serier på dvd. I anslutning till artikeln fanns en intervju med Cdons vd Mikael Olander. Intervjudelen avslutades med ett rejält feltänk av redaktör Eric Klefberg:

"Familjen Macahan är, trots att den ännu inte har släppts, den mest bokade dvd-boxen på Cdon just nu."

Åh f-n, en dvd-box som inte har släppts är alltså den mest bokade dvd-boxen. Det måste ha varit en rejäl högoddsare! Jag ska ge mig på en vågad gissning; jag tror att dvd-boxarna som hamnar på andra till tjugonde plats på den här topplistan är också med på listan trots att de ännu inte har släppts. Vad får jag för odds på den gissningen?

Man skulle naturligtvis kunna tro att Lennart Holmlund, dvs. kommunalrådet i Umeå, skulle antingen göra en pudel alternativt försöka låtsas som att det aldrig skulle ha hänt.
Detta var dock vad, den troligen inte mediatränade, Lennart Holmlund valde att göra. Istället har han valt att vidhålla sin kritik mot regeringen och framhärdar att det visst är alliansregeringens fel då de är sittande regering.

Detta är onekligen en väldigt intressant strategi. Fast då jag av allt att döma kommer att rösta på något av allianspartierna i riksdagsvalet har jag definitivt inte för avsikt att klaga på den strategin. Ju fler sossar vilka resonerar som Lennart Holmlund desto bättre ser det ut inför nästkommande års riksdagsval.

Gårdagens, kanske årets, roligaste blogginlägg torde vara blogginlägget Regeringen dömd för diskriminering.
Detta blogginlägg skrevs av Lennart Holmlund, socialdemokratiskt kommunaldråd i Umeå.

"I går fick fyra f.d. gravida kvinnor rätt mot försäkringskassan då de nekats sjukpenning. Kvinnorna hade lite olika problem under sin graviditet bråck och foglossning var något som gjorde att de inte kunde jobba för fullt utan deras läkare sjukskrev dem.

[...]

Försäkringskassan blev dömd för diskriminering i dessa fall och ytterst utför ju försäkringskassan ett beställningsjobb år regeringen. Att försämra för sjuka och pensionärer var ett led i regeringens politik för att kunna sänka skatterna för de som har det bäst."

Det som gör blogginlägget riktigt roligt är det jag fetmarkerat. Lennart Holmlund har nämligen inte brytt sig om att faktagranska utan bara hoppa på Alliansregeringen. När dessa kvinnor nekades sjukpenning var året nämligen 2006 och Sverige hade en socialdemokratisk regering. Oops.

Detta är ungefär i samma klass som när Mona Sahlin till en början kritiserade sittande regeringen för att Sverige tappat två platser i jämställdhet (The Global Gender Gap Report). Efter ett tag insåg hon att siffrorna gällde 1998-2006 och då ville hon, av någon anledning, inte längre uttala sig.

För knappt två veckor sedan stod det, i Kvällsposten, att läsa om en familj vars hus brunnit ner.

KVP presenterar följande fakta om familjen och branden:

• Det som förstördes av branden var bostadshuset och en företagslokal.

• Mannen hade svårt att få sin tapetserarverksamhet att gå runt.

• Mannen väljer att avsluta flera försäkringar p.g.a. den högst ansträngda ekonomiska situationen.

• Mannen väljer efter en tid att försäkra huset på nytt då han "insåg att huset var oförsäkrat".

• Tre dagar senare brinner huset upp.

• Polisen betraktar det hela som mordbrand, dvs. en anlagd brand.

Är jag för cynisk om jag tycker att det hela låter väldigt misstänkt?

För att ta en paus ifrån magisteruppsatsskrivandet valde jag att läsa lite Stieg Larssons Millennium-trilogi. Dock skrev tämligen många av skribenterna i tråden triologi istället för trilogi. Som språkpolis blev jag mer och mer irriterad desto mer jag läste.

För att bli av med lite av min frustration bestämde jag mig för att se hur vanligt det är att använda triologi istället för trilogi.

Google; sidor på svenska:

trilogi 93 300
triologi 10 700

Av de indexerade sidorna används alltså triologi på nästan 10 % av sidorna.

För att få ett något längre avbrott ifrån skrivandet av magisteruppsatsen kan jag köra på DCV=10 och se om det är på några tämligen välkända sidor triologi har använts.

Den allra första träffen är dock, i likhet med min egen, en irrelevant träff då den tillhör en blogg vid namn språkpolisen. Bloggposten handlar, delvis, om följande bild:




En bild jag själv utan tvekan gärna skulle ha lagt upp på min blogg. Finn fem fel typ. Triologi, presentsken, pockeform samt en eventuell särskrivning. Det är naturligtvis även tveksamt om det kan kallas för en trilogi då det är fyra böcker, men Arvet efter Arn handlar ju inte om Arn utan om hans sonson. Det kan mer betraktas som en fristående fortsättning och säga vad man säga vill, men 'Arn triologi plus bonusbok innehållande fristående fortsättning på triologin' skulle inte bli en särskilt bra reklamskylt (ens om man skrev trilogi istället för triologi).

Sökträffar 2 och 3 är desto mer relevanta. Nummer 2 är CDON som vill sälja:

Sagan om Ringen - Triologi Boxset (6 disc)

Nummer 3 går till en bokrecension i ÖP*:

Perfekt punkt på Olssons triologi

Den liberala, och suveräne, bloggaren Johan Ingerö briljerade idag med ett fullständigt lysande inlägg om hur en vanlig dag kan se ut för den fiktive medborgaren Sven E. Banangren.

Jag kan väl även rekommendera mina kära läsare att ta en titt på Miffo Limes hemsida om Harry Berntsson a.k.a. barngeniet från Köttkulla.

Cecilia Gustavsson är reporter och redaktör för Aftonbladets boksidor. Cecilia har även en blogg där hon frikostigt delar med sig av boktips och sina tankar om bokvärlden. I det senaste inlägget tipsar hon om böcker innehållande vampyrer, dekadens och riter och rekommenderar då Anne Rice vampyrklassiker Samtal med vampyren (eller En vampyrs bekännelse som den numera heter på svenska).

Inget konstigt med det för det är förmodligen få vampyrromaner som kan stå sig i jämförelse med Anne Rice vampyrvärld när det gäller dekadens. T.o.m. TV-serien True Blood får sig en rejäl match, och det vill inte säga lite. (Jo, jag vet att True Blood bygger på bokserien Southern Vampire Mysteries, men jag har inte läst någon av de böckerna så jag vet inte om de är lika dekadenta som vad TV-serien är.)

Anledningen till att jag skriver detta inlägg är dock att jag nästintill gråter blod när jag ser att en redaktör för Aftonbladets boksidor inte tycks kunna stava till original.

"Samtal med vampyren" av Anne Rice, den första av hennes vampyrböcker, och kanske också den bästa. En klassiker! Orginalet kom 1976, och jag minns att jag köpte den på rea på bokhandeln i Vetlanda när jag gick på mellanstadiet. Nu när vampyren blivit folklig är det läge att läsa denna, där den gamle vampyren Lestat intervjuas om sitt liv.

Själv köpte jag mitt exemplar av Samtal med vampyren på Röda Korset för ungefär ett år sedan. Ett fint inbundet exemplar. Innan dess hade jag förvisso redan en pocketbok vid namn En vampyrs bekännelse. Den hade jag dock inte köpt. Åtminstone har jag för mig att den blev kvarlämnad av några som lånade vår husvagn. Det var den och ett par av Douglas Adams böcker om Liftarens guide till galaxen. De som lånade husvagnen hade alltså väldigt god smak!

Den första delen är förmodligen också en bästa delen i vampyrkrönikan. Det enda som är lite tråkigt med den är att Lestat bara har en biroll, och oavsett hur mycket Cecilia än önskar det är det Louis, och inte Lestat, som blir intervjuad om sitt liv.

Jag hoppas att jag får en chans att byta ut även bok två, Nattens furste, mot en kopia som inte är lika sliten som vad den jag har är. Fast då får jag antingen köpa den på engelska, ha tur på något antikvariat eller vänta. Enligt Adlibris verkar det bara vara den första boken som finns tillgänglig på svenska, och detta p.g.a. att den släpptes tidigare under innevarande månad.

Jag skulle dock inte ha några större problem med att köpa den på engelska. Faktum är att den främsta anledningen till att jag skulle vilja ha den på svenska är att jag har de fem första delarna på svenska. Kanske skulle jag också haft resterande fem delar på svenska, fast då hade det krävts att de först blivit översatta till svenska. Jag ska inte säga säkert att de inte blivit det, men jag tror inte att så är fallet. Vem vet, kanske är tanken att alla tio delarna ska ges ut på pocket av Månpocket under det kommande året. Står sig vampyrtrenden och En vampyrs bekännelse säljer bra torde det väl finnas en viss sannolikhet för det.

Jag tar just nu ett uppehåll ifrån läsandet av Eva Norrman Brandts Chefspraktikan: 7 vägar till modernt ledarskap.
Det är ett rätt intressant bok som jag vet att flera av mina mest trogna bloggläsare också läst. Även jag har tidigare läst den, men i samband med en ny ledarskapskurs behövde jag läsa om den. I samband med denna genomläsning noterade jag något jag inte tidigare lagt märke till. I kapitel 2; 'Gruppen - den som ska ledas' och under underrubriken 'Teorier kring grupper' behandlar Norrman Brandt socialpsykologen Kurt Lewin.

När man funderar på teorier kring grupper är Kurt Lewin (1890-1947) ett namn som oundvikligen kommer upp. Han var en judisk socialpsykolog som emigrerade till USA [...]

När Norrman Brandt, i samma kapitel, skriver om Wilfred Bion låter det istället så här:

Wilfred Bion (1897-1979) var en brittisk psykoanalytiker [...]

Will Schutz beskrivs så här:

Den amerikanske psykologen Will Schutz (1925-2002) [...]

R.E. Zackrison:

R.E. Zackrison, forskare från USA [...]

Jag försöker inte påstå att Eva Norrman Brandt hyser några särskilda åsikter om judar, varken positiva eller negativa. Däremot tycker jag det är intressant att det är Lewins religiösa tillhörighet som står i fokus när hans ursprung ska beskrivas. Att han emigrerade till USA tycks vara av sekundär betydelse; särskilt som det fortfarande inte beskrivs som hans hemvist utan någonstans han flyttade till.

Nu kan man förstås invända att det beror på att Lewin emigrerade från Tyskland till USA inför andra världskriget och att det är enklare att beskriva honom som jude istället för tyskfödd amerikan. Dock håller inte det då Bion inte föddes i Storbritannien utan i Indien.
Frågan återstår alltså; varför beskrivs inte Lewin som tysk, eller tysk-amerikan, istället för jude?

Klippet där Aron Flam ska besöka Åsa Linderborg är sisådär. Följande klipp är däremot åsom!



Skulle Aron Flam varit huvudperson i SVTs Grillad kanske det inte skulle ha blivit så oerhört uselt som vad det i slutändan blev. Och lite mer roastning:



RAW Comedy Club:

Åsa Linderborg, Tiina Rosenberg, Karolina Ramqvist är namn 1, 2 och 3 på uppropslistan för att Rädda kulturtidskrifterna. De är även namn jag förknippar med få positiva känslor. Dock finns det även namn jag förknippar med positiva känslor (främst Isobel Hadley-Kamptz).

Anledningen till uppropet är följande:

Regeringen vill smalna av det nu breda kulturtidskriftsbegreppet och i framtiden bara stödja tidskrifter med »kulturell debatt samt analys och presentation inom de skilda konstarternas områden.« Förslaget är inte bara ett rejält hot mot många av de tidskrifter som idag får kulturtidskriftsstöd utan även ett hot mot en viktig del av det offentliga samtalet. Sverige behöver tidskrifter som sysslar med en djupare bevakning av angelägna samhällsfrågor.

[...]

Om kulturpropositionens nya definition av begreppet kulturtidskrift antas riskerar ungefär hälften av de tidskrifter som får stöd idag att förlora sina bidrag och i flera fall läggas ner. Vi som skriver under detta upprop protesterar därför mot förslaget att smalna av kulturtidskriftsbegreppet. Vi uppmanar regeringen och riksdagen att låta dagens breda definition utgöra grunden även för framtidens stöd till kulturtidskrifterna.

Tillåt mig först att säga att jag skulle hemskt gärna se att många av de aktuella tidningarna nödgades lägga ner sin verksamhet, dock baseras min åsikt på det faktum att den enda anledningen till att de kan överleva är att de får statliga bidrag. Skulle deras verksamhet kunna räddas genom att det fanns människor som faktiskt köpte tidskrifterna har de självfallet ett existensberättigande. Med anledning av detta tycker jag det är oerhört lustigt att inte med ett enda ord nämna att de som skriver på detta upprop även borde stötta tidskrifterna genom att exempelvis köpa dem. Att köpa en produkt man uppskattar brukar väl vanligtvis betraktas som ett bra sätt att stödja den produkten.

För att lätta upp denna bloggpost något inkluderar jag klippet där (juden) Aron Flam bestämde sig för att besöka ettan på listan, Åsa Linderborg, på Aftonbladet Kultur och be om ursäkt för att ha stulit organ från palestinska barn:

Tidigare under kvällen blev jag sugen på mat. Följaktligen preparerade jag några smörgåsar med skinka, gurka och röd paprika. Detta var även första gången jag utförde denna syssla sedan jag igår kom tillbaka till Borås efter att ha tillbringat de två senaste veckorna i Karlstad och Borås.

Vanligtvis kommer det en katt så fort jag öppnar brödpåsen ty hon vet att det då vankas en liten bit skinka.
Fast idag kom det ingen katt för hon är fortfarande kvar i Karlstad.
Det är tomt utan min lilla SaGa.

Uppdatering: Och nu kom dagens BT. Detta brukar vanligtvis innebära att SaGa vaknar och springer iväg till dörren för att stirra på tidningen ett tag, men så var då inte fallet idag.

Skämt åt sido är en formulering jag stött på två gånger under kvällens försök att läsa ikapp ett alldeles för stort antal olästa blogginlägg.

Dels använde fotbollsspelaren Tobias Hysén denna formulering och likaså gjorde bloggen Beta Alfa. Beta Alfa är en blogg där man varje morgon kan läsa en lista över läsvärda nyheter och händelser från gårdagen. Beta Alfa är även en av få bloggprenumerationer jag definitivt inte skulle vilja avsluta.

Vanligtvis brukar jag googla för att se hur vanligt en viss term verkar vara. Fast i just det här fallet föredrog jag att söka hos Bing då Google gav mig siffror som aldrig i livet kunde stämma.

Bing:
"skämt åsido" 22 400 sökträffar
"skämt åt sido" 567 sökträffar
"skämt och sido" 1 900 sökträffar

Skämt åsido tyckts vara det klart vanligaste sättet att uttrycka sig på, men det är likväl inte alltför ovanligt att använda sig av och sido eller åt sido.

För att få reda på mer om ett uttryck brukar jag använda mig av ett av två alternativ.

1) Google
2) Flashbacks språkforum

I just det här fallet valde jag alternativ 2. Flashbacks forum brukar ofta få kritik för att det innehålla mängder av inlägg som är rena skitinlägg. Detta stämmer alldeles utmärkt, men det beror på att man då använder sig av fel delforum eller möjligen fel trådar i dessa delforum.

Skribenten manne1973 beskriver termen på följande sätt:
Ordet är sannolikt en sammandragning av "å sido", där "å" är vad "på" hette förr, och "sido" är dativformen av "sida". Alltså i princip "på sidan", att man placerar någon "på sidan", "vid sidan av".

Cyberbike är ett nytt projekt, eller om man så vill träningsspel, till Wii. Precis som namnet antyder handlar det om virtuell cykling.

Spelet kommer att släppas tillsammans med en träningscykel till Wii och på 18 banor kan man cykla runt och göra olika typer av uppdrag.

Det kan säkert vara rätt kul, men priset på setet lär bli ett pris som motsvarar en rejäl träningscykel. Dessutom är jag inte alltför imponerad av grafiken:



Nu brukar sällan grafiken vara vad jag anser vara det viktigaste, men i vissa spel föredrar jag bra grafik och i andra spel spelar det inte vidare stor roll.

Som synes på bilden går det att läsa om spelet på Gamereactor.
Där är det även ett antal användare som kommenterat artikeln och flera av dessa nämner ett projekt som skulle kunna bli än mer intressant. Ett liknande spel, men med riktigt bra grafik, där man cyklar i olika vackra miljöer runt om i världen.

Det kan givetvis inte ersätta 'the real thing', men nu när temperaturen utomhus inte ens når upp i en enda ynka plusgrad skulle ett dylikt spel definitivt kunna vara tämligen åsom som substitut. Fast förhoppningsvis är det bara en tidsfråga innan något dylikt släpps.