Nordh

... var dagen jag nödgades inse att min katt aldrig kommer att vinna något Nobelpris. Jag har nämligen varit på den eminenta Kjell & Company-butiken på Knalleland och köpt mig en sådan här laserpekare, och Sasha/SaGa tycker att det är väldigt spännande att springa runt och jaga laserpricken. Fast hon kan verkligen inte förstå varför hon aldrig lyckas fånga den.

Det bästa med en laserpekare jämfört med små tygmöss är att apportering inte är något katter brukar vara alltför förtjusta i och med en laserpekare kan man lugnt sitta kvar i soffan istället för att behöva gå och hämta tygmusen så fort katten "fångat" den. Den enda nackdelen är att när jag släcker laserpekaren springer hon istället runt och jamar och beklagar sig över att hon inte längre kan finna den.

Inget mer löjligt 2LAX9. Nu är det MMX, och just idag är det 37 (enligt det binära talsystemet).

Inga nyårslöften för min del i år.

Inte heller har jag skapat några topplistor över årets, eller decenniets, bästa filmer, böcker, pc-spel, tv-spel, låtar, album eller tv-serier.
(Fast de allra bästa är i respektive ordning: Love Actually (2003), Nancy Sparlings Being Alexander (2002), Diablo II samt expansionen Lord of Destruction till PC (2000, 2001), New Super Mario Bros till "tv-spel" (Nintendo DS, 2006), Håkan Hellströms För sent för Edelweiss (b-sida 2006, albumspår 2008), Säkert!s Säkert! (2007) samt Entourage (2004-).)

Fast jag skulle med lätthet kunnat ge helt andra svar på bästa bok, låt, album och tv-serie. Särskilt som Entourage tyvärr inte blir bättre och bättre. Böcker har jag läst ett antal andra jag älskar (jag vill här särskilt nämna Ben Elton), men just Being Alexander har något i sig jag verkligen gillar! Låtar finns det ett antal jag anser vara i princip lika bra, kanske till och med bättre. Album lyssnar jag inte på lika mycket längre, men även där finns det några jag anser hålla samma höga klass som Säkert!.

Och för att avsluta det hela med lite listande; oavsett hur smöriga följande scener än kan verka anser jag att de fungerade alldeles lysande för sitt syfte:

Bästa snyftscen 1: Den avslutande fantasiscenen i vad som borde varit det sista avsnittet av tv-serien Scrubs.
Bästa snyftscen 2: Scenen i filmen Holiday där den gamle manusförfattaren blir hyllad.
Bästa snyftscen 3: Inledningen av filmen Upp.

Jag blev precis varse om att jag har en grym pagerank om man söker på orden: porrnoveller eva 13 år
Det är faktiskt bara sajten Porrhistorier som slår mig. Fast ärligt talat tror jag man har större chans att där finna vad man söker.
Givet att den som sökte faktiskt inte hade för avsikt att läsa en recension av en bok skriven på 1950-talet av en präst tillika riksdagsman från Borås om det pornografiska träsket som då spred sig i Sverige.

Eva-biten hörde dock inte hemma i just det inlägget. Det kommer istället från det inlägg på min blogg som lockat till sig i särklass flest googlingar under hösten, nämligen inlägget där jag nämner Eva Norrman Brandt (författare till Chefspraktikan). Det påminner mig om att jag aldrig mejlade henne, eller hennes förlag, för att fråga om varför Kurt Lewin benämndes som jude istället för vilken nationalitet han har.

För att återgå till ämnet sökmotoroptimering, googlar man på sökorden eva +norrman +brandt återfinns denna blogg på andra plats. Etta kommer, givetvis, Evas egen hemsida. Däremot kommer hennes sidor på förlagets hemsida samt på konsultuthyrningsfirmans hemsida först som nummer tre och fyra. Jag får lov att säga att det är något märkligt att min blogg hamnar högre på sökträffslistan än vad de två sidorna gör.

[Edit: Tack vare mina kära bloggläsare lärde jag mig något nytt idag och utförde även några smärre ändringar på sista raden av texten.]

När jag nyss surfade in på sossarnas hemsida fick jag fram följande popup:

Julklapparna delade nog de flesta människor ut för knappa veckan sedan. Fast en vecka hit eller dit är väl kanske inte så mycket jämfört med de år som förflutit sedan 2006. Det vill säga året när Piratpartiet inledde sin gräsrotsinsamling på nätet. Huruvida PP var första parti att göra detta har jag ingen aning om, men sossarnas teorier om att de skulle ha varit först med detta är väl bara ytterligare ett tecken på hur dålig koll S har på verkligheten. Fast för all del, gräsrotsinsamlingen fungerade ju alldeles ypperligt för såväl Obama som vad den har gjort (och gör) för PP och bra idéer bör helt klart nyttjas så gott det går.

Faktum är att den här insamlingen har hittills visat sig vara en stor succé och S har fått in hela 29 200 kr! Enbart de fyra senaste givarna har inneburit 800 kronor till Val 2010-kampanjen. Och dessa bidrag från Anonym Givare, Anonym Givare, Anonym Givare och Anonym Givare räcker till inte mindre än 80(!) valaffischer. För att omvandla det till siffror som blir mer begripliga kommer pengarna alltså att räcka till att täcka upp inte mindre än två hela reklampelare! More is more som SSU brukar säga (antar jag).

Igår skulle jag och mamma baka julgodis. I slutändan tror jag att det gick tämligen bra, men än har jag inte smakat på godsakerna. Fast vägen till målet var kantad med vissa problem.

Att kunna stava är bra, men det är inte ett måste om man exempelvis vill bli "rally åkare", "fastighets skötare" ... eller riksdagsledamot.

Följande är hämtat från Per Svedbergs, socialdemokratisk riksdagsledamot hemmahörande i Gävleborgs län,  presentation om sig själv:

"Handledare i 900 ledar utbildningen"
"Yrkes erfarenheter"
"Fastighets skötare"
"Socialverksamhet riktat mot ungdommar"
"Demon pedagog och kursledare"
"Mitt stora intresse är full fart och rockenroll.Kör gärna lite för fort med min gamla bil.Har ett förflutet som rally åkare."
"Arbetar på komvux i Nordanstig som rekryterare/marknadsförare.Jag har ingen formell utbildning men stor erfarenhet av livets skola på gott och ont." (Presentationen lär vara skriven innan han blev riksdagsledamot, min anm.)

Ovanstående citat är, i mitt tycke, det värsta ur hans presentation på bloggen, men det fanns mer att ta av. Jag undrar om han var full när han skrev den. Fast det är så klart bättre att använda fyllan till att skriva bloggpresentationer än att springa runt halvnaken i riksdagshuset korridorer. Något Per gjorde efter att Socialdemokraterna haft sin julfest.

Jag är imponerad över att man kan bli socialdemokratisk riksdagsledamot utan att ha någon formell utbildning, men Per tycks ha lärt sig att stava hjälpligt ändå. Jag menar, hur mycket kan man begära av någon som inte ens gått i förskolan? För jag tar för givet att någon som är suppleant i utbildningsutskottet vet vad formell utbildning innebär och omfattar. För oss människor finns det givetvis skolplikt, men jag är osäker på om det inkluderar demoner.

Jag undrar hur tusan någon som skriftligt presenterar sig själv så här kan sitta med i utbildningsutskottet, förvisso "bara" som suppleant, men ändå. Kan man inte ens stava till ungdomar och ledarutbildning känns det som att vara suppleant i utbildningsutskottet kanske inte är den mest lämpade arbetsuppgiften. Samtidigt skulle det kunna förklara en jäkla massa om dagens skola.

Jag undrar även hur man kan jobba som marknadsförare utan att kunna stava, men det kanske har något med ordstävet om att man ska tala till bönder på bönders vis och det är ju utan tvekan som de har problem med exempelvis stavning och interpunktion KomVux främst bör rikta sig till med sin marknadsföring.

Slutligen undrar jag hur man är funtad som politiker när man skriver att man gärna kör lite för fort med sin gamla bil, men jag är inte marknadsförare så vad vet jag...

ps När/om ni läser detta tänk då på att den som skrivit det dels är (socialdemokratisk) riksdagsledamot, men som också har jobbat med markndadsföring innan han kom in i riksdagen. Länken leder till den sida på bloggen där Per presenterar sina visioner om framtiden på ett sätt som bara en socialdemokratisk marknadsförare kan. För de som inte orkar besöka hans sida om visioner bjuder jag på följande citat från honom: "Det är trotts allt ett sätt att leva när man bor utanför tätorten. Mervärdet av att bo på landsbygden väger tyngre än närhet och täthet. Mäniskovärdet är hur som hellst lika oavsett var man bor. Därför är glesbygtsfrågor av stort värde även för den/de som bor i tätort!"

För ett tag sedan skrev jag om att jag ansåg att det skulle vara av godo om det fanns personal i kassan på Lidl i Borås.

Dagen efter det fick jag svar från Lidl (jag skickade ju även ett mejl till dem med samma innehåll) där de bad om ursäkt, att butiksföreståndaren skulle rapporteras om det inträffade och att jag sedan skulle bli kontaktad igen. Dagarna gick, veckorna gick, men så fick jag till sist ett brev från dem för dryga veckan sedan. Lidl i Borås bad om ursäkt för det inträffade, att sådant inte ska få hända och så fick jag ett presentkort på 100 kr. Tack för det!

Något liknande det som hände första gången hände faktiskt när jag besökte Lidl ett par dagar senare. Det var ingen personal i kassan, men jag gick till en av två kassor med utgångsgrinden öppen och den valda kassan var den som brukar vara öppen. Jag stod och väntade, det kom en till kund, men det fanns ingen personal i närheten av kassan. Fast innan jag hunnit vänta ens en minut kom det ut en tjej från lagret som gick ner till oss. Hon började rota bland lite papper som låg bredvid kassalådan. Mestadels var det pantkvitton, men det låg även minst en hundralapp i högen med papper. Det var besynnerligt, men jag antar att det fanns någon, inte fullt så bra, förklaring till det. Efter att ha bläddrat igenom högen sa tjejen att vi fick byta kassa. Inte till den andra kassan där utgångsgrinden var öppen utan en där den var stängd. Av det drar jag slutsatsen att det knappast lär ha varit den tjejen som var tänkt att sitta i kassan just då, att den som egentligen skulle varit i kassalinjen använder sig av något udda rutiner samt att föreståndaren för butiken verkar ha lite svårt att förmedla de rutiner som borde skötas (alternativt ställer denne extremt höga krav på vad som ska hinnas med vid stängning jämfört med hur mycket personal som då finns tillgänglig).

Jag har jobbat i en Konsumbutik där det totala antalet arbetstimmar på söndagar var väldigt lågt tilltaget. Man bör ha minst en viss omsättning per arbetstimme. Låt oss kalla det värdet för 1. På en söndag kostar de anställda dubbelt så mycket, men andra kostnader (exempelvis hyra) är de samma oavsett om det är vardag eller helg. Det är alltså önskvärt med ett högre värde än 1 på söndagar, men det behöver inte vara riktigt så högt som 2. Vårt värde på söndagar var nästan 4. Problemet med det är dels att det sliter hårt på personalen, men det stora problemet är att kunderna blir drabbade, dels genom att det kan bli långa köer, men också genom att (främst) färskvarorna inte hinner fyllas på.

Det var en person som jobbade hela söndagen, och två som jobbade delar av söndagen. De två som jobbade delar av dagen jobbade några timmar parallellt med varandra och det var under de timmarna vi skulle ha våra raster. När vi var tre i butiken var det någon på rast nästan hela tiden så i praktiken var det ändå bara två personer där. Under de timmarna var det nästan hela tiden två kassor igång så det fanns ingen alls på golvet. (Man kan fråga sig hur stort svinn det var i butiken under de mest hektiska timmarna under söndagarna.)

Typiskt att jag redan hunnit skriva mina önskelistor inför julen. När jag skrev dem hade jag ingen aning om att jag skulle stöta på ett sådant här kylskåp på Hardware Sphere:



Fast det kostar $300 och på det frakt, moms och tull så det gjorde kanske inte så mycket att det inte infogades på någon önskelista. Dessutom skulle jag inte ens få plats med en 1½ liters flaska Pepsi Max och vad ska jag då med det till?

Med hjärtat i halsgropen läste jag att en ishockeyspelare i Örebro, Niklas Lihagen, drabbats av ett hjärtstillestånd mitt under pågående match. Nu är det givetvis hemskt i sig, men på den tiden jag bodde i korridor snackade jag en hel del med Niklas över Internet. Redan då spelade han i Örebro och det har blivit så att jag åtminstone försökt hålla mig uppdaterad om hur det går för honom.  Däremot har jag inte pratat med honom på år och dag. (Det var genom en korridorskompis IRC-kanal jag lärde känna honom och när den lades ner tappade jag kontakten med honom.)

Nu har Aftonbladets artikel uppdaterats och Lihagen hälsar från sjukhuset att "det känns bara bra nu". Skönt, väldigt skönt. Det är bara att hoppas att han snart är uppe på benen igen och får en god jul!

Jag skickade precis ett mejl till Lidls kundservice, men jag kände för att publicera det här också:

"Hej,

jag ska ger er ett tips på hur man kan förbättra omsättningen.

HA PERSONAL I KASSAN!

Jag var precis i butiken i Borås för att köpa en påse snacks till kvällens film. Jag går till kassan för att betala den, men ingen av kassorna är bemannad.
Jag ställer mig och väntar vid den kassa som är mest trolig att den ska vara öppen.
Jag väntar, och väntar, och väntar. I samband med det tredje väntar hade jag väntat i drygt två minuter.
Jag börjar fundera över vilka alternativ jag har:

1) Lägga jämna pengar på rullbandet. Det hade varit en bra lösning om jag haft jämna pengar. Att lämna dricks var inget jag kände för.
2) Ta med mig påsen utan att betala för den. Jag kan inte påstå att jag inte var sugen, men att snatta är likväl fel så det alternativet gick också bort.
3) Vänta tills det kommer någon som vill ta betalt för min påse. Ja, det skulle jag ha kunnat göra, men som kund förväntar jag mig att det ska finnas någon i, eller i närheten av, kassan. Nu såg jag inte någon någonstans. Jag kan förstå om kassapersonalen har en del annat att göra i samband med stängning. Däremot har jag ingen som helst förståelse om det innebär att kassalinjen inte ses över på mer än två minuter. Vem vet hur länge kassan hade varit obemannad innan jag gick och ställde mig vid den.
4) Ge upp och gå hem.

Jag valde alternativ 4. Jag gick hem och blev därmed en missnöjd icke-kund. Inte därför att jag ville bli icke-kund utan därför att det inte fanns någon personal som lät mig bli kund."

Det pornografiska träsket är en bok om vad som var fel med 1950-talets samhälle. Författaren till boken, Axel Gustafsson, var pastor och tillika ledamot i riksdagen (för Folkpartiet). 1954 tycktes han ha fått nog av det pornografiska träsket i samhället då dessa tryckalster hade "blivit en pöl, som svämmar över alla bräddar, en pöl, där uselhetens strömmar flyter ihop och tömmer ut sitt vidriga vatten".

Boken var faktiskt mer intressant än vad jag hade förväntat mig. Han skildrar bland annat två händelser som jag inte trodde existerade på den tiden. Den ena händelsen utspelare sig 1953 och handlar om 17 15-18-åriga pojkar och 6 13-14-åriga flickor. Pojkarna hade bjudit dem på resor på sina motorcyklar och som betalning för detta hade flickorna sedan fått betala för resorna "in natura".
Den andra händelsen utspelar sig samma år(?) och där är det 11 18-20-åriga pojkar som våldtagit en 15-årig flicka.

Detta var inte så roligt, men vad som är roligt med boken är den research Gustafsson ägnat sig åt. Jag kan se honom framför mig där han läser tidning efter tidning för att ha så många exempel som möjligt på vad han betraktar vara "perversiteter"; bdsm, homosexualitet, unga kvinnor, äldre kvinnor. Vad har inte Gustafsson gjort idogt researcharbete om?

"[en namngiven författare, min anm.] tycker att det hela ju rör sig om bara oskyldiga alster - bilder av nakna flickor, ytterst enkla "noveller om otukt enligt naturen" etc. Den värsta följd sådant kan få är en ökning i onanifrekvensen, och vad är det för ont i det? frågar han.
Man märker här hur alla kristna och folkmoraliska värden kastar överbord. Det är rena bordellmoralen, som försvaras, ty pornografin är exponenten för denna moral."

Boken är inte heller så hopplöst förlegad att det blir ren nöjesläsning. Sågningen av porrnoveller är fullt gångbar även idag; dvs. att två främlingar träffar varandra, de har sex, de skiljs åt, de ses inte igen. Detta menar han är en "snusk och larv", samt att det är en "idiotisk och förnedrande bild" och att "ingenting sådant förekommer i verkligheten". Problemet är väl kanske hans analys till varför det inte inträffar i verkligheten; "sexuella handlingar, har, liksom alla andra mänskliga handlingar, sina konsekvenser - för alla utom de djuriskt obekymrade". Jag skulle inte bli det minsta förvånad om ECPAT släppt ett dylikt alster för det är väl ungefär deras värderingar sida upp och sida ner.

Axel Gustafsson kommer även med ett intressant uppslag om hur man ska kunna höja tidningarnas standard; han ansåg att man skulle låta ungdomsrörelser, exempelvis idrottsklubbar, granska tidningarna och publicera resultaten skulle det troligen tvinga tidningarna att höja sin standard. För att översätta till Internet-åldern låter det ungefär som att låta ungdomar leta snusk på nätet och skapa länksidor för att man ska kunna undvika snusket, eller något i den stilen . . .

Gustafsson avslutar sin bok med följande citat: "Om likaså de stora dagstidningarna ställde försäljare inför ultimatum: Antingen våra tidningar - och bort med smutsalstren eller dem och vi drar in eder försäljningsrätt för våra. Då skulle man nog få se, att vägar finns, om man bara vill beträda dem."

Nu vet jag förvisso inte vad dagstidningarna kämpade för i mitten av 1950-talet, men jag ställer mig aningen skeptisk till om det verkligen var censur.

I dagens BT var det en rätt intressant artikel om Cdon och tv-serier på dvd. I anslutning till artikeln fanns en intervju med Cdons vd Mikael Olander. Intervjudelen avslutades med ett rejält feltänk av redaktör Eric Klefberg:

"Familjen Macahan är, trots att den ännu inte har släppts, den mest bokade dvd-boxen på Cdon just nu."

Åh f-n, en dvd-box som inte har släppts är alltså den mest bokade dvd-boxen. Det måste ha varit en rejäl högoddsare! Jag ska ge mig på en vågad gissning; jag tror att dvd-boxarna som hamnar på andra till tjugonde plats på den här topplistan är också med på listan trots att de ännu inte har släppts. Vad får jag för odds på den gissningen?

Man skulle naturligtvis kunna tro att Lennart Holmlund, dvs. kommunalrådet i Umeå, skulle antingen göra en pudel alternativt försöka låtsas som att det aldrig skulle ha hänt.
Detta var dock vad, den troligen inte mediatränade, Lennart Holmlund valde att göra. Istället har han valt att vidhålla sin kritik mot regeringen och framhärdar att det visst är alliansregeringens fel då de är sittande regering.

Detta är onekligen en väldigt intressant strategi. Fast då jag av allt att döma kommer att rösta på något av allianspartierna i riksdagsvalet har jag definitivt inte för avsikt att klaga på den strategin. Ju fler sossar vilka resonerar som Lennart Holmlund desto bättre ser det ut inför nästkommande års riksdagsval.

Gårdagens, kanske årets, roligaste blogginlägg torde vara blogginlägget Regeringen dömd för diskriminering.
Detta blogginlägg skrevs av Lennart Holmlund, socialdemokratiskt kommunaldråd i Umeå.

"I går fick fyra f.d. gravida kvinnor rätt mot försäkringskassan då de nekats sjukpenning. Kvinnorna hade lite olika problem under sin graviditet bråck och foglossning var något som gjorde att de inte kunde jobba för fullt utan deras läkare sjukskrev dem.

[...]

Försäkringskassan blev dömd för diskriminering i dessa fall och ytterst utför ju försäkringskassan ett beställningsjobb år regeringen. Att försämra för sjuka och pensionärer var ett led i regeringens politik för att kunna sänka skatterna för de som har det bäst."

Det som gör blogginlägget riktigt roligt är det jag fetmarkerat. Lennart Holmlund har nämligen inte brytt sig om att faktagranska utan bara hoppa på Alliansregeringen. När dessa kvinnor nekades sjukpenning var året nämligen 2006 och Sverige hade en socialdemokratisk regering. Oops.

Detta är ungefär i samma klass som när Mona Sahlin till en början kritiserade sittande regeringen för att Sverige tappat två platser i jämställdhet (The Global Gender Gap Report). Efter ett tag insåg hon att siffrorna gällde 1998-2006 och då ville hon, av någon anledning, inte längre uttala sig.

För knappt två veckor sedan stod det, i Kvällsposten, att läsa om en familj vars hus brunnit ner.

KVP presenterar följande fakta om familjen och branden:

• Det som förstördes av branden var bostadshuset och en företagslokal.

• Mannen hade svårt att få sin tapetserarverksamhet att gå runt.

• Mannen väljer att avsluta flera försäkringar p.g.a. den högst ansträngda ekonomiska situationen.

• Mannen väljer efter en tid att försäkra huset på nytt då han "insåg att huset var oförsäkrat".

• Tre dagar senare brinner huset upp.

• Polisen betraktar det hela som mordbrand, dvs. en anlagd brand.

Är jag för cynisk om jag tycker att det hela låter väldigt misstänkt?